Recension: Bohnanza

november 22, 2009

”Ta med bönspelet!” är en relativt vanlig kommentar till en spelträff.  Bönspelet, eller Bohnanza som det heter, är ett enkelt men smart kortspel i en liten förpackning. Spelets enda viktiga komponent är alla bönkorten som också fungerar som spelets pengar.

Spelet går i korta drag ut på att samla pengar genom att skörda bönor. Spelaren med mest pengar när kortleken blandats om ett antal gånger vinner. Varje spelare har ett antal bönor på handen i en specifik ordning, det är viktigt att inte ändra ordningen på korten eftersom det är en viktig del av spelet att få korten på handen att passa de två bönfält man styr över. Alltså kan endast två olika sorters bönor odlas samtidigt. Ett extra bönfält kan köpas till, något som nästan ter sig onödigt eftersom alla alltid köper det där extra bönfältet.

Under en omgång tvingas man att plantera det första bönkortet man har på handen, sedan får man plantera ett till om man önskar. Efter det vänder man up två bönkort och kan antingen plantera dem själv eller byta dem mot andra spelares bönkort. På så vis kan man samla på sig några specifika böner och därmed få mycket pengar när man väljer att skörda. Varje bönsort finns nämligen i olika antal och de färre blir snabbare mer värda än de kort som finns i större upplaga.

Spelet handlar alltså om att se till att de kort man har på handen alltid passar in i de bönfält man förfogar över. Att planera, se vad de andra samlar på och taktisk byteshandel är viktiga moment. Ett gott minne är också till stor fördel. Tyvärr är jag själv väldigt dålig på Bohnanza, men tycker det är riktigt roligt att spela ändå. Det säger något om hur bra detta spel är. Bilderna på korten är dessutom fånigt trevliga och ett stort plus för komplexiteten i ett spel som är så lätt att både lära och ta med sig. Tycker man att samla och byta kort är det roligaste man kan göra i ett brädspel är Bohnanza kanske det ultimata spelet, för andra är det bara ett riktigt bra spel.

 

Antal spelare: 2-7

Speltid: Cirka 40 minuter

Expansioner: Det finns många, men ingen jag vet något om

Mitt betyg: 7/10

Annonser

”Jäklar vi vilket fräckt spel detta är!” utropade en god vän halvvägs in i sin första spelomgång. Race for the Galaxy är en enkelt men smart kortspel med häftiga bilder. Spelets mål är att utöka sitt galaktiska imperium genom att kolonisera nya planeter och forska fram utvecklingar. Under spelet samlar man vinstpoäng och spelaren med flest av dessa när spelet är avslutat vinner.

En omgång Race for the Galaxy spelas tills en person har tolv kort nedspelade eller tar den sista vinstpoängen. Varje runda inleds med att man som spelare väljer vilken fas man vill ha med under rundan och lägger fram det motsvarande kortet. Alla vänder upp sina kort samtidigt och rundan kommer bestå av de faser spelarna valt. Alla genomför alla de valda faserna, har två personer valt samma fas genomförs den fortfarande en gång. Personen som valt en fas får en bonus när den genomförs, de andra utför fasen utan bonusen. De olika faserna är:

  • Undersöka – Leta fram nya kort
  • Utveckla – Köp en utveckling
  • Kolonisera – Lägg till en planet till ditt imperium genom köp- eller militärkraft
  • Konsumera – Planeter och utvecklingar konsumerar resurser och genererar vinstpoäng
  • Producera – Producerade planeter skapar resurser

Det bästa med spelet är alla korts unika egenskaper och hur de representeras av ett fiffigt symbolsystem. Ganska snart lär mig att att snabbt navigera bland korten och bygga upp unika strategier för varje spelomgång. Spelet brukar gå ganska snabbt. Temat finns det inte så mycket att skriva om: Korten är snygga. Eftersom spelet endast använder kort och vinstpoäng är det mycket portabelt. Men jag tycker alltid det är lite tråkigt när spelsaknar häftiga bräden och figurer.

Antal spelare: 2-4

Speltid: Cirka 40 minuter

Expansioner: ”The Gathering Storm” för fem spelare och personliga mål. ”Rebel vs Imperium” för sex spelare (med föregående expansion) och regler för att kriga mellan spelarna. Båda expansionerna innehåller nya startvärldar, planeter och utvecklingar. Jag rekommenderar att köpa båda då de allmänt höjer spelets olika strategier och interaktion.

Mitt betyg: 8/10

Recension: Pandemic

april 2, 2009

”Åh där dog vi. Igen…”. Inte en helt ovanlig kommentar till ett parti Pandemic. Den säger två viktiga saker om spelet, dels att det är ett samarbetsspel och dels att det är svårt.

I Pandemic ska man tillsammans med sina vänner försöka rädda världen från att gå under av fyra pandemier. Alla får varsin roll som har en speciella förmåga. Under sin tur har man fyra handlingar på sig att göra det bästa för tillfället, bota en del av befolkningen, leta efter botemedel eller dela med sig av sina kunskaper (kort) till sina medspelare. Spelet fortsätter tills man förlorat eller vunnit. Förlora gör man om pandemierna sprider sig allt för snabbt och brett. Vinner gör man när man hittat botemedel till alla fyra pandemierna.

De goda handlingarna som man gör på sin tur är av enkelt slag, inte mycket spännande händer här förutom tillfredsställelsen när man precis lyckas avvärja en undergång. Spelets roliga mekanik kommer i slutet av varje tur då man tvingas ta nya kort. Dels två sjukdomskort som visar i vilken stad en ny del av befolkningen insjuknar. Dels två snälla kort. Eller snälla är en felaktig benämning eftersom det i leken finns elaka kort inblandade, epedemikort. Antalet av dessa kort väljer man själv och representerar spelets svårighetsgrad. När ett sådant kort dras blandar man om hela den dragna högen av sjukdomskort och lägger de över den odragna högen. På så vis vet man att alla de städer som relativt nyss blev smittade kommer snart bli det igen. Nu kanske du tänker att det är bra att ha alla insjuknade på samma ställe. I Pandemic är det allt annat än bra. Om fyra delar av befolkningen i samma stad bli smittade, och det händer allt för fort, blir det ett så kallat utbrott. Då sprider sig sjukdomen utanför staden till alla de närliggande. Om de städerna i sin tur redan har tre delar smittade skapar dem ytterligare ett utbrott. Det resulterar ofta i dödliga kedjereaktioner.

Mekaniken är alltså ganska häftig och fungerar bra. Rollerna kan bidra med viss obalans men det gäller oftast att vara flexibel i strategin. Grafik och tema är också ganska häftiga i Pandemic. Man känner sig häftig när man flyger omkring på världskartan och gör sitt bästa för att rädda mänskligheten. Men särskilt detaljrikt är det inte, snarare stilrent, vilket också är bra. Samarbetsspel är alltid spännande och personligen gillar jag dem flesta jag spelat. Pandemic saknar tyvärr förrädare vilket gör att när ett lag väl hittat en vinnande strategi förlorar spelet sin charm, men att klå spelet med alla epedemikort i leken är verkligen ingen lek.

Antal spelare: 1-4

Speltid: Cirka 45 minuter

Expansioner: ”On the brink” för femspelar- och förädarvariant

Mitt betyg: 7/10

Recension: Cuba

april 2, 2009

”Cuba går ut på att räkna” konstaterade min bror efter ett par omgångar. Han har rätt i att Cuba är ett ekonomiskt spel. Pengar, råmaterial, produkter och varor genererar vinstpoäng, spelaren med flest av dessa vinner efter sjätte omgången.

Temat i Cuba är inte helt oväntat Kuba. Det stora brädet representerar ön och innehåller en marknad där man kan köpa och sälja sina produkter och varor, en hamn till att skeppa ut varor för att samla vinstpoäng samt ett parlament i vilket olika förslag vänds upp, röstas fram och förändrar spelets mekanik. Varje spelare har ett eget bräde på vilket man odlar och reser byggnader. Rent grafiskt är spelet snyggt. Detaljrika bräden och pjäser i olika form och färg.

Cubas mekanik är ganska traditionell med rollväljande och fokus på att skaffa rätt varor vid rätt tillfälle. Olika roller fyller olika funktion och man blir alltid utan en av de fem rollerna eftersom endast fyra får använda sina förmågor i varje runda. Detta fungerar bra men innehåller begränsad interaktion. Spelet blir dock intressantare ur den vinkeln när man använder sin sista roll. Det är nämligen den man går till val med. Varje karaktär har ett basvärde i röster och sedan köper man själv till fler med sina pengar. Vinnaren får välja bland parlamentetsförslag och för igenom de som är mest gynnsamma.

Spelet är regelmässigt inte särskilt avancerat men innehåller en del brister som man får lista ut själv. Spelet är bra men kan ibland kännas lite obalanserat, vissa strategier är väldigt fördelaktiga och det finns endast ett exemplar av många byggnader vilket gör att en spelare kan få ensamrätt på en strategi. Det gäller att hela tiden sabotera för varandra. Jag är generellt nöjd med Cuba. Det är inget mästerverk men är på många sätt ett trevligt spel. Tycker man om att planera och räkna ut effektiva drag är Cuba är perfekt spel. Det är grafiskt snyggt och flexibelt i både antal spelare och spelsätt. Det är snarare personliga åsikter om räknarfokuserade spel som drar ner betyget.

Antal spelare: 2-5 (fungerar relativt bra på två spelare)

Speltid: Cirka två timmar

Expansioner: En med en byggnad och en med ett presidentbräde

Mitt betyg: 7/10

Vaddå brädspel?

mars 23, 2009

Jag tror det är bra att reda ut begreppet brädspel. Nu är jag självklart inte säker på att detta är allas bild av verkligheten, men min bild är det i alla fall. Det finns ett par olika sorters spel:

– Sällskapsspel. Spel man spelar på förfesten, middagen eller med familjen en tråkig söndag. Relativt enkla spel utan större strategiskt moment utan snarare fokus på att fördriva tiden och lära känna varandra. Mer inrikade kategorier av sällskapsspelet är frågespel (som TP) och partyspel (som Alias).

– Barnspel. Spel som passar de lite yngre spelarna. Går ofta ut på tur och är mycket enkla att förstå och inte särkilt roligt för vuxna att spela. Ett exempel på barnspel är Fia med knuff.

– Brädspel. De spel jag uppskattar och spelar. Strategiska moment och interaktion mellan spelarna i fokus. Reglerna är generellt lite krångligare till dessa spel, men med bra regelböcker eller någon som förklarar brukar det inte vara något problem. Ofta med ett roligt tema, flera olika sorters kort, pjäser och bräden.

Det är brädspel jag kommer skriva om på denna blogg. Men vad är så bra med bärdspel? Jag tycker aktiviteten innehåller allt: häftiga teman, sociala möten, strategi, rollspelande, vinnarglädje och utmaningar. Att bara läsa regler till brädspel finner jag underhållande. Att förstå hur spelmakaren tänk och i mitt huvud börja fundera ut bästa sättet att spela. När det sedan är dags att spela kan man alltid avbruta för att snacka lite, fika eller hitta på något annat. Hur bra som hellst.

Jag kan direkt avslöja att detta inte är min första blogg. Jag är bra på att lägga ner bloggar, men detta är en idé jag tror på. En blogg om brädspel. Jag spelar mycket brädspel har funderar mycket kring dem. Det är dags att komma ut med mina tankar. Jag kommer skriva i tre kategorier:

– Tankar om brädspel. Allt från varför brädspel har kvar sin nördstämpel till filosofiska inlägg om meningen med spel.

– Idéer. Upplägg till nya spel eller kanske förändringar av gamla.

– Recension. Precis vad det låter som, en recension av ett spel.

Jag hoppas att ni som läser finner materialet intressant och kommenterar inläggen flitigt. Det ska bli spännande att se hur länge bloggen lever…

/Jonas